Hur allting startade

När organisationens grundare, Yllka och Sebastian hittade en skadad valp på gatan i Prishtina 2017, som de senare döpte till Libra, föddes ett behov utav att göra mer.
Hjälpa mer. Och redan 2018 startades Libras Hundhjälp med målet att hjälpa så många gatuhundar vi kan. Skydda dem. Trycka på lagar och regler på Balkan till hundarnas fördel.  Utbilda barn i ren empati och läran om hundens språk. 

Läs Yllkas egna ord om när Libra hittades:

“Det är 40 gradig värme i skuggan utanför nationalbiblioteket i Prishtina. Kulturministern är på väg in i nationalbiblioteket för möte med kulturarbetare från den albanska diasporan. Gatuhundar i flock rör sig i parken runt biblioteket. En större hund försöker närma sig en av de förbipasserande människorna. Kanske för att be om lite vatten, en bit mat… En människa reagerar med att kasta sten efter hunden. Ett ilsket skrik fullt av svordomar ekar i parken. Hunden tjuter i rädsla och springer iväg förbi ett träd. Under trädet ligger en mager valp. Hon ligger ihopkrupen och flämtar. Hennes framben har ett djupt öppet sår. Hon kan inte vara mer än 3 månader gammal. Hon tittar upp på mig. Ögonen berättar en historia full av sorg. Tårar faller ner när jag knockas av hennes känslor, ingen valp ska behöva bära något så själsligt tungt. Inte ensam. Hon fäster blicken på mig. Blinkar. Drar en djup suck. Jag går fram till henne. Hon försöker ställa sig upp i rädsla för att jag ska skada henne. Hon försöker fly ifrån mig men hennes ben bär inte så hon faller rakt ner i mina armar. Skakandes ger hon upp, rädd för vad jag kan göra mot henne men inte tillräckligt stark för att göra motstånd.

När jag idag skriver det här så ligger Libra i tryggt i mina armar. Hon är lite irriterad på mig för att jag tar tid ifrån henne för att skriva det här inlägget. Emellanåt lägger hon tassen på tangentbordet. Jag tror att det är de gånger jag återberättar historien fel, så jag ändrar, skriver om. Som ni kanske redan förstått så klarade sig valpen, efter intensivvård i Prishtina, och idag lever vi tillsammans i Göteborg. Jag döpte henne till Libra som betyder bok på albanska. Den lilla osäkra och rädda valpen finns fortfarande i hennes inre. Ibland kommer hon fram. Sorgen har hon delat med sig till mig, så vi bär den tillsammans, den är inte lika tung att bära för någon av oss. Men, oftast är Libra som vilken unghund som helst, full av kärlek och livsglädje.

Libra har lärt mig så mycket om livet. Vi har tillsammans blivit engagerade i gatuhundarnas situation i Balkan. Vi hjälpte varandra och nu vill vi hjälpa alla andra som vi kan och hinner. Vi startade tillsammans Libras hundhjälp och har räddat 100-tals gatuhundar på plats i olika delar i Balkan. Vi tror mest på att förändra synen på djur och ge kunskap i hur man tar hand om djur, vi försöker att påverka politiskt och har fått till olika kampanjer mot okontrollerade skjutningarna av gatuhundarna, vi anordnar steriliserings- och kastreringskampanjer, matar gatuhundar dagligen och ger tillgång till akut veterinärvård. Vår största verksamhet är riktad för att stötta lokala aktivister på plats med ekonomiskt och praktiskt stöd och ibland hjälper vi också till att adoptera ut hundar. Allt detta engagemang är Libras förtjänst. Hon öppnade mina ögon för det som pågår i världen. Jag kommer därför använda min tid här på jorden att tillsammans med Libra försöka att skapa den förändring som vi vill se för alla djuren.

Libra ligger tryggt i mina armar. Hon blinkar åt mig, drar en djup suck och lägger sig på rygg för att bli kliad på magen. Jag pussar hennes ärr på frambenet och i samma stund slår det mig att Libra visade sig vara mitt livs största kärlek. Hur mycket jag än försöker skriva här så kommer jag aldrig att hitta ord tillräckligt starka för att för att bära min kärlek till henne, varken på svenska eller albanska. Men detta var ett litet försök till det.